Morgonfläkt och sömnbrist

Lillstrumpan är nu snart två månader och förädlar vår tillvaro med leenden och skratt. Han bjuder vissa kvällar på högsång på grund av en strulande mage.

Vi har nu nästan lyckats få till en fungerande vardag. Morgonstress, eftermiddagshämtningar, bvc med mera. Mellanbarnet Ella har haft jobbiga två månader. Det började med att lillebror kom och jag var på sjukhuset. Ella (och Robin) var hos sin moster och morbror tillsammans med favorit kusinerna dagen och natten då lillebror föddes. Hon var mycket skeptiskt till att hon VERKLIGEN skulle få sova över och om HENNES mamma verkligen sagt det. Under kvällen hade hon funderingar på hur lillebror skulle ta sig ut och hur de skulle laga mammas mage. En förstående moster försökte prata med henne men de djupa tankarna satt i länge. När hon dagen efter kom till sjukhuset ville hon sitta i mammas knä, titta på magen och helst inte går därifrån... Vår stora tjej på snart 5 år blev helt plötsligt liten och ledsen. När vi alla sedan kom hem och var lediga fortsatte hon vara oroad. Oroad på ett sätt som visade sig genom plötsliga trotsningar, otröstligt gråtande och grubblande lättsårad. Vid minsta motstånd kunde hon sårad gå och sätta sig själv på balkongen gråtandes och yttrade att allt var orättvist. När dagislämnadet startade efter en hel sommar tillsammans fortsatte det vara jobbigt för henne. Dagispersonalen fick sig en tillsägelse av modern som önskade att de kunde komma och möta upp på morgonen och åtminstone säga hej och godmorgon. Det var många förändringar för Ella på en och samma gång, storebror hade slutat och börjat på skolan, lillebror hade fötts och mamma mycket upptagen med lillebror. Det har blivit bättre men är ännu inte riktigt bra... Ella berättar att hon ofta tänker på döden och hur det skulle vara om vi (mamma och pappa) var döda. Hon frågade för ett tag sedan sin pappa om det inte var så att han saknade sin mamma och pappa. Han svarade att det är klart han gör och hur hon kom att tänka på det. Ella svarar att mamma har ju mormor och morfar kvar. Antagligen relaterade hon till sig själv och hur orättvist det var för hennes pappa och hur mycket hon skulle sakna oss om någonting hände.

Storebror går i skolan och har blivit sådär lagon kaxig. Han berättar efter skolan är slut på dagarna om hur han har ljugit. Han använder inte själv det ordet men han säger att han har lurat de andra och sagt att han bland annat kommer från England och att han är med i ett tv-program. Jag försöker säga till honom att det kan bli så tokigt och att de andra kommer att avslöja honom vilket kan bli jobbigt... Han ser mycket fram emot att gå på hockey som han nyss börjat på, i morse räknade han dagarna till att det ska bli söndag igen.

Nu ska jag och lillstrumpan klä på oss och gå till bvc och sedan hämta syskonen på dagis och skola.

Ella har kräkts idag, förträffligt. Misstänker att jag smittat henne eftersom jag kräktes natten mellan måndag och tisdag. Fy bubblan.

Jag har hittat det hus som jag skulle vilja köpa. Det är (som det ser ut) perfekt, i rätt område, bra läge, bra tomt osv osv. MEN sambon är inte inne på samma spår. Han den tråkmånsen bara pratar om stora lån och räntor... Jag blir galen, det härliga är ju att få drömma och såååå dyrt är det faktiskt inte.

På söndag är det visning och då SKA vi gå dit. Men hur ska jag lyckas övertala realisten?

Nu ska jag vila en stund tror jag, innan barnen ska hämtas och det är dags för avslutning med gymnastiken.

Återkommer senare! 

MEN

Idag har jag varit hos en annan läkare i ett annat syfte. Hon tittade på sin dator och, vad fanns där, ALLA provsvar från tiden när E föddes.

Vad är detta? Ett skämt eller?

Tänk om det skulle handla om liv eller död... Nä, tyvärr vi har inga provsvar, eller jo (efter en vecka) vi hittade dem tillslut. Nähmen hoppsan, du är död. Öh.

Dagen har till viss del tillbringats hos sjukgymnasten. En TENS maskin och tips för mitt ryggonda gick jag därifrån med.

Imorgon är det dags för läkarbesök på mvc.

Jag och sambon gick till MVC i måndags och träffade vår BM. Tillsammans med henne gick vi igenom förlossningsjournalen när lilla E kom för tidigt. Hon var inte glasklar med visst verkar det som om jag hade havandeskapsförgiftning, och visst tyckte hon också att det var märkligt att läkaren från förra veckan tittat i journalen. Hon sa att hon skulle dra mitt "fall" i läkarkonsultation. Summan av kardemumman är att vi nu ska på ett nytt läkarbesök på onsdag för att prata om just vad som hände när E kom till världen samt vad jag (och sjukvården) behöver tänka på under denna graviditet. Finns det någon risk att det upprepar sig, till exempel.

Hur som helst har jag arbetat halvtid hela veckan. En bra planering av mina chefer skapade ett lugn hos mig. Rent fysiskt kan jag inte påstå att det är bättre. Linkar fram och det är en utmaning att ta sig till fikarummet och ännu värre till lunchrestaurangen i centrum... Arbetskollegor har överseende och en sådan där huvudet på sned attityd mot mig. Måtte jag nu bara inte behöva gå upp i tid för det kommer INTE gå!

Lillskrotas i magen är nu 25 veckor. Det är bra. Jag är stor - stor mage, stor kropp stor stor! Upptäckte igår nätt när jag hade svårt att sova att jag svullnat fint om ben och händer. Fint.

Idag hämtade vi ut kläder från hm, de första byxorna till Skrotas. Storesyskonen fnissade lite och undrade hur det kom sig att vi köpt shorts. De var små! Men vid  en snabb jämförelse mellan magens och byxans storlek såg barnen att de trots allt inte var så små.

Förövrigt önskar jag att förkylningen som jag dragit på mig går över nu, på en gång helst!

Läkar My säger att hon vill känna om det har "hänt" något med livmodertappen. Sagt och gjort, inget har hänt. Bra! Tillbaka till stolen mittemot läkar My. Jo du förstår, det finns igen anledning att sjukskriva dig alls. Va?

Läkar My förklarar... jag vet inte om jag riktigt hör vad hon säger. I mitt huvud börjar det snurra runt tankar om hur det kommer sig att jag har ont? Varför känns sammandragningarna? Hur ska jag orka arbete heltid när jag inte ens kan gå till förskolan och hämta barnen utan att få ont?

Jag säger att barn 2 kom sju veckor för tidigt. "Jo, säger läkar My, jag såg en anteckning om det men kunde inte hitta journalen i datorn. "  Vilken tur att jag har med mig dem eftersom jag begärt ut dem då jag inte vet vad det var som gjorde att hon kom tidigare. Läkar My, vill/behöver inte se dem.

Läkar My fortsätter med att, utan att titta på mig, säga att - jag ser att du lämnat prover förra veckan, vad visade de? Eh, det har jag ingen aning om. Borde inte läkar My fått svaret?

Såklart blir det märkligt att höra en okänd människa säga att det är inget "fel" på en när kroppen bara säger det motsatta. För mig är det obegripligt att inte ta hänsyn till vad som hände med barn 2. Jag blev sjuk så fort och allt gick så fort... som jag förstår journalerna så var det havandeskapsförgiftning.

Läkar My sjukskriver mig på halvtid och jag är ledsen. Hon lägger huvudet på sned och frågar vad det är som känns så jobbigt. Ärligt talat så känns allt jobbigt/svårt/ogreppbart. Mitt jobb är inte ett arbete som tillåter deltidsarbete. Det är många sjukskrivna på grund av "utbrändhet" och alla andra får täcka upp för det. Jag blir arg på läkaren och visar det såklart genom att gråta hejdlöst. Återigen lägger hon huvudet på sned vilket provocerar mig.

Efter besöket kom jag på att ingen ens har kollat mitt blodtryck eller protein i urinen sedan måndag förra veckan... Borde inte det ha gjorts?

Jag är otroligt missnöjd med läkarbesöket! Visst är det bra att sammandragningarna inte har påverkat något som gör att lillebror kommer för tidigt. Men, JAG vet hur jag känner mig. JAG vet att jag är oroad vilket också ÄR befogat. Jag tänker inte känna mig dum för att jag har ont och "bita ihop". Jag kommer inte heller gå själv till läkaren fler gånger utan kommer ta med mig min sambo.

Vi har tid hos bm på måndag. Känns inte det besöket bra kommer vi söka oss till privat sjukvård.

Jag tillbringar tiden framför tv och dator. Ska ordna lite med tvätt och disk efter bästa förmåga.

Allt såg fint ut och jag blev tillbaka flyttad en vecka. BF är nu 17 augusti 2010.

Wiiie

Då hade även mormor och mamma tröttnat.

Neonrosa nagellack fungerade fint som muta för att inte somna i bilen.

Söndag = pizzadag. Är det egentligen en bra idé med denna halsbränna? Hm, säkert inte.

Blev för övrigt oerhört sugen på chokladbollar!

Barnen är så glada för tillskottet!

På måndag ska vi på ultraljud, det första. Håller alla tummar att det är bra där inne!