Bloggen flyttar

till:
gonzan.blogg.se
//Rebecka

När bloggen legat nere...

...har det varit jul i vårt hus. Den samman faller med mellanbarnets födelsedag. Varken ork eller lust har funnits att skriva i bloggen. Men jag får göra ett nytt försök. Vet ju att det inte är så många som läser den men gör det mer för min egen skull.
De inre demonerna har fått ett större grepp och jag fajtas med dem varje dag. Behöver hitta mig en vapenbärare, men var? Och hur har man råd med det?
//Rebecka

Dag 5 - Vad är kärlek för mig

Kärlek är mina barn
min familj
min sambo
Kärlek är att bli älskad som mest när man förtjänar det minst. När man står i köket med småbarnströttheten i kroppen och svär till varandra. När man fräser som en ilsken katt fast man egentligen bara vill gråta och få en kram.
Kärlek är en färskvara som behöver underhåll och tillsyn då och då.
Kärleken är ömtålig och skör.
Kärlek är att få sovmorgon när man inte förväntar sig det.
Kärlek är att ge. Kärlek är att .
//Rebecka
(Bilden är lånad av abroderi.se)

Dag 4 - ätit idag

Frukost
En rostad macka med smör
En rullmacka med messmör
En stor kopp kaffe
Ett glas lättdryck citron
Mellis
Ballerina kladdkaka x2
Kaffe
Lunch
Gårdagens panerade fisk med blomkålsmos (var godare igår)
några (läs: för många) av barnens plättar med socker och kanel
Mellis
2 knäckemackor med ost
småätit en och annan miniriskaka äpple
Middag
Grillade/ugnsstekta kyckling fileer med hemmagjord pommes och ceasardressing med god sallad
Tisdagkväll innebär DH och kanske nått snacks och läsk :-)
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
Här är vi!
°°°°°°°°°°°°
/Rebecka

Dag 3 - mina föräldrar

Eftersom det varit helg har bloggen legat och vilat.
Mina föräldrar är ett par som varit tillsammans i 40 år och gifta i 35 år. De har hållit ihop i vått och torrt!
Mor lilla mor ingen är väl som du, ingen i hela världen. Hon har skänkt mig mången korta sångtexter. Jag frågade henne alltid när jag var liten varför hon aldrig kunde hela sånger. Oftast var det refrängen som satt sig i minnet hos henne. Min mamma har fantastisk fantasi och har berättat sagor för mig när jag skulle sova. Sagor från sitt eget huvud, ibland fick jag höra om när hon jagat björn i Alaska, eller om lilla Gredelina som som blev kvar hos trollen i skogen, och jag minns särkilt berättelsen om blåbärsfolket. Det var den lilla flickan som somnade i skogen och vaknade med sitt hår utrett och utslaget i blåbärsriset en dag när hon sprungit till skogs eftersom hennes mor skulle reda ur hennes trassliga och toviga hår.
Vi pratar med varandra varje dag och delar både glädje och sorg. Tack fina mamma för allt!
Lilla pappsen han är en envis karl som vet allt om hur man bygger väggar, lägger golv, målar, snickrar. Verkligen allt. En klippa att luta sig mot och fråga om hjälp och råd när det ska till att ordnas hemma. Pappa bakar också världens godaste bullar! När jag var liten skröt jag alltid om att pappa var utbildad bagare. Jag var pappas flicka och kommer ihåg när jag fick åka med honom i hans jobbarbil och sitta i mitten på ett litet bord. Såklart utan bälte i en stor "Huddinge Elverk" bil.
//Rebecka

Dag 2 - Första kärleken

Jag minns min första "riktiga" kärlek från när jag var 14 år. Allt var så på riktigt och man var så vuxen. Han var en "farlig kille" som var några år äldre. Rökte, hade rakat  hår och körde stulen bil. Jag kan idag inte förstå hur mina föräldrar tillät mig träffa honom. En natt stod han utanför mitt fönster och kastade sten på det för att jag skulle vakna. Det gjorde jag inte, men det gjorde mina föräldrar. Han var full, nerkladdad med tandkräm och hade en rambokniv i bältet. Shit så coolt. När jag vaknade på morgonen satt han i köket och drack kaffe med min pappa.
Vi var tillsammans från och till under ett år typ. När jag tänker tillbaka och minns året så var det ett långt år. En sommar med mycket skoj och tonårsbus. Ja jösses. Smaskiga detaljer behåller jag för mig själv.
Vi skiljdes som ovänner och pratade inte mer med varandra med en sak är säker att många dagbokssidor och diktböcker är nedkladdade med hans namn. Och mitt namn, med hans efternamn.
/Rebecka

Dag 1 - Presentation

Gör detta a la "Mina vänner" - (Adlibris hemsida)
Jag heter Rebecka och kallas mamma.
Jag fyller 31 år den 11 mars 2011 och är därmed fisk i stjärntecken.
Jag kommer från Tullinge och bor nu i Tullinge tillsammans med sambon och våra tre troll.
Jag har tre barn. Robin 6 år, Ella snart 5 och Mattis 3 månader.
Yrke - mammaledig socialsekreterare
På fritiden brukar jag vara med familjen och sjunga i en liten kör. Fritid är det inte så mycket av med tre barn.
För att stilla mitt dåliga samvete ringer jag alltid och tävlar på "det dyrare numret" för att skänka pengar till de behövande.
Om fem år tror jag att vi bor kvar i samma lägenhet och har tre lite större barn. Jösses, det går inte ens att föreställa sig hur stora de faktiskt är om just 5 år.
Om jag vann fem miljoner kronor skulle jag lösa alla våra lån på lägenheten och ge pengar till mina nära och kära!
Jag blir glad av god mat och bra människor.
Jag blir förbannad på lathet och snålhet.
Jag samlar på garn, tyger och allt möjligt som har med handarbete att göra. Jag tror att jag ska hinna sy och fixa när barnen sover eller så men den tiden finns aaaaaldrig. Jag har prenumererat på "Allt om handarbete under fyra år och ALDRIG sytt/stickat/eller virkat en endaste sak ur tidningen. För en månad sade jag upp prenumerationen, inte en dag för sent.
Saker jag är stolt över är min familj!
Yrken jag kan tänka mig - polis, barnmorska, skolkurator
Personer jag inte klarar av är sådana som pratar skit om andra.

Favoriter:
Maträtt - gillar nästan allt... en god köttgryta
glass - lakrits
land - Sverige
uttryck - "vänta lite, mamma ska bara..."
tv-serie - Greys Anatomy, CSI, DH
musik - svenskt
reklamfilm - ICA
affär - ICA
lögn - "Vad, nej mamma har inget i munnen. Nejdå, godis äter vi bara på lördagar."
film - Walk the line
tidning - Expressen
plagg - mjukisbyxor :-)
barnprogram - Wild Kids
Bortse från stavfel och meningsbyggnader. Detta gick undan... Middagslagning och barnmatning står på tur.

Inspiration / utmaning

Hittade detta hos annso och tänkte precis som hon att det kan vara roligt att ha temat att skriva om eftersom det allt som oftast står stilla i huvudet. Utmaningen är att skriva något varje dag, vi får väl se hur det går.


Dag 01 –
Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad har jag ätit idag
Dag 05 – Vad är kärlek för mig 
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick 
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Dagens outfit
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Barnens 'dagens outfit'
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt bästa minne
Dag 18 – Min bästa födelsedag
Dag 19 – Något jag ångrar
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett ögonblick till
Dag 22 – Det här gör mig upprörd
Dag 23 – Det här får mig att må bra
Dag 24 – Det här gör att jag gråter
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Något som jag saknar
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – En sista mening



Snöstorm på väg

Idag snöar det från höger till vänster. Snöblandat regnslask! Urk! Så om promenaden igår var en belöning så undrar jag vad jag gjort för att bli bestraffad idag.
Mattis fick sitt tremånaders vaccin nu på morgonen. Jösses så ledsen han blev. Jag kan inte minnas att de andra blivit lika förtvivlade. Inte är det nog med en spruta heller utan man ska få en till efter att man lyckats lugna sig en aning.
Vi vill köpa ny bil. Den som just nu verkar vara på tapeten är Renault Kangoo ("den nya"). Vi behöver mer plats. Man får en smärre hjärnblödning när man ska komma iväg med tre barn, vinterkläder och barnvagn i vår Skoda Oktavia. Eftersom den ekonomiska situation är som den är kan vi inte köpa en stor och dyr bil, så som VW eller Ford S-max. Jaja.

Vackert väder och härligt kallt

Morgonpromenaden kändes som en belöning!
Här är vi!

Födelsedags Robin

I natt kl 01.09 var det exakt 6 år sedan som vi blev föräldrar för första gången. Tiden har gått snabbt och nu har vi världens finaste stora kille här hos oss.
Gästerna har nu gått och vi har lekt med lego under flera timmar. Han är lycklig och trött, så även resten av familjen. Det blir en tidig kväll.
Här är förlossningsberättelsen inklistrad från forumet familjeliv där jag hängde otroligt mycket med de fina oktobermammorna!

NÄR ROBIN KOM TILL VÄRLDEN!.

Förlossningsberättelse 
NÄR ROBIN KOM TILL VÄRLDEN!.

Ska försöka komma ihåg vad som hände denna mycket speciella dag. Har tagit hjälp av journalen när det gäller tidpunkter. 

Vi hade fått tid på Huddinge sjukhus för igångsättning lördagen den 6 november efter ett läkarbesök på torsdagen samma vecka. På läkarbesöket upptäckte de att jag hade lite högt blodtryck och att jag ökat rätt mycket i vikt så de misstänkte havandeskapsförgiftning. Läkaren sa dock att hon trodde att förlossningen skulle ha startat av sig själv innan lördagen. Vi åkte hem för att invänta lördagen!

Fredagen gick utan att jag kände av någonting vidare speciellt. Vi ägnade oss till att städa och tvätta. Hade lite ont i ryggen och tog två Alvedon, värken gick över. Natten mellan fredag och lördag sov jag inte mycket, var hur nervös som helst! Tänk att imorgon ska jag föda barn! Shit… 

Vi väcktes på lördagen av att en barnmorska ringde och sa till oss att vi fick komma in nu, att hon bokade ett rum till oss. Vi åt frukost och packade det sista och drog sedan iväg till Huddinge. Jag har aldrig i mitt liv varit mer nervös och förväntansfull på samma gång. 

Vi skrevs in vid 10.00 på fm. Bm Agnetha och Usk Annica hade hand om oss. Jag bytte om till sjukhuskläder, kändes konstigt när man inte är ett dugg sjuk. CTG kurva görs och allt ser bra ut. 

11.00 kommer överläkare Karin för att kolla vilken igångsättningsmetod man ska använda sig av. Det visar sig då att jag är öppen 3 cm så hon tar hål på hinnorna och sätter en skalpelektrod på bebisens huvud. 

12.40 dropp har kopplats på och jag har inte så där jätte ont, har lyckats äta lite, äcklig fiskgratäng. Ska snart få komma upp och röra på mig lite. 

12.55 nya bm Renée dyker upp och byter av Agnetha. Nu börjar jag få ordentligt ont. Ute och går i korridoren med en gåstol. Ingen hit, börjar må riktigt illa och lunkar tillbaka till vårt rum. När jag lägger mig ner så börjar jag må ännu mer illa, kräks – hua. Bm hurrar och säger att det går framåt. 

14.00 Fortfarande öppen 3 cm. Händer inte så mycket, fixar detta rätt bra. Som det står i journalen – ”patienten vid gott mod”. Börjar bli ganska jobbigt och ber om smärtlindring.

16.00 Öppen 5 cm. Verkar hända grejer. Prövar lustgasen 50/50, blir lite yr och illamående. Tycker inte att den ger så stor effekt. Bm Renée kommer in och höjer till 40/60, känns lite bättre. En annan bm kommer in och jag får prova akupunktur. Ingen hit, det enda jag kunde tänka på under värkarna var de förbannade nålarna, var rädd att de skulle lossna. Tog bort dem snabbt. När jag lägger mig på sida så går plötsligt hjärtljuden ner, mycket. Bm och Usk tittar på varandra och springer sedan iväg efter en läkare. Läkaren kommer in och tar ett laktat (blodprov) på bebisens huvud för att se hur han mår, allt verkar bra. Bm säger till mig och min sambo att nu får jag bara ligga i sängen eftersom att hjärtljuden går ner när jag ligger på vissa sätt. De vill ha full koll hela tiden. Känns lite läskigt. 

17.00 Öppen 6 cm. Bestäms att jag ska får ryggbedövning. Skönt. Narkosläkaren kommer och ska lägga bedövningen, jag fattar inte vad han säger. Är ganska hög på lustgas och han bryter på något annat språk. Bm får översätta till mig vad han säger. Väntar på att den ska hjälpa… har fortfarande ont i vänstra sidan. Fortsätter med lustgasen – då kommer en usk:a in som vi inte har haft och frågar mig om jag inte har fått ryggbedövning. Jo svarar både jag och min sambo. Då behöver du inte den där, säger hon och syftar på lustgasen. Dra åt skogen, vad säger hon, hon har ju inte en aning om hur JAG känner. Kämpar på men har fortfarande ont i vänstra sidan. Får dricka världens godaste Smootie, sambon servar mig mellan värkarna. Han är en klippa.

20.30 Får påfyllning på ryggbedövningen. Säger att jag har ont, får varma kuddar som hjälper ganska bra. 

21.00 Min kära bm Renée usk Tove ska nu gå hem. Blir så ledsen vill att de ska stanna! De säger att de tror att bebisen kommer komma strax och undrar om de får vara med när det händer, såklart! De säger att de väntar i korridoren. I efterhand vet jag inte om de sa det bara för att göra mig lugn eller om de verkligen trodde att det snart skulle vara klart.Bm Inger och usk Margita tar över. De känns som veteraner båda två, proffsiga och gamla i gemet! Inger gör en koll för att se hur öppen jag är – 10 cm – hurra! Nu ska bara bebisen sjunka ner så är det dags att krysta. Ser nu ett slut på detta – skönt. 

22.40 Hjärtljuden går ner igen när jag lade mig på sidan. Måste halv sitt ligga på rygg. Andas lustgas som aldrig förr. Det är så skönt att få slappna av mellan värkarna. Inger säger att hon kommer och ser om bebisen har sjunkigt ner vid 23.30. Allt känns hopplöst, jag som trodde jag skulle föda barn strax efter 21. 

23.35 Hjärtljuden går ner igen. Läkare tillkallas och de tar ett laktat till, värdet är bra. Nu har jag det riktigt jobbigt! Kämpar på tillsammans med min sambo. Han är ett enormt stöd. Får mig att dricka och lugna ner mig mellan värkarna som kommer tätt och är korta. Bebisen har inte sjunkigt ner han ligger kvar rätt högt upp. 

00.45 Har tappat all ork! Bebisens hjärtljud går ner kraftigt vid varje värk. Inger är inne hos oss och säger tillsist att nu får vi göra någonting. Hon går iväg och hämtar läkaren. 

00.58 Beslut om att använda sugklocka tas. Känns så skönt att det snart ska vara över! Hade läst i någon annans förlossningsberättelse att när de väl har satt klockan så tar det max 20 minuter tills bebisen är ute. Kändes verkligen skönt, 20 minuter är ju ingenting! 

01.08 Läkaren som satte klockan försöker förklara för mig hur jag ska krysta. Han säger ta tag runt om låren och tryck på. Jag sätter istället händerna PÅ låren och sträcker ut mig. Han säger då till mig att sådär kan man inte föda barn, du kommer att suga in bebisen istället för att få ut den. Jag är ganska irriterad över att jag inte får någon mer lustgas, jag måste enligt läkaren samarbeta. Det känns faktiskt inte så viktigt, lustgasen upplever jag som den högsta prioriteringen. Jag får bara syrgas i masken som jag suger i mig ordentligt av. Efter fyra krystvärkar och två drag med sugklockan känner jag hur en varm och slemmig klump läggs upp på min mage. En barnläkare, som har kommit för att titta till bebisen, säger att jag kan titta på honom. Jag vågar knappt röra honom, vår bebis som vi väntat på så länge, rädd att han ska gå sönder. Barnläkaren går iväg med Robin och pappan för att se att han syresätter sig ordentligt, han hade blivit stressad och bajsat i vattnet. Allt känns helt ofattbart! Jag har fött barn! All smärta är borta! Jag har knappt brustit någonting, blir sydd av Inger. Pappan kommer tillbaka med Robin som nu får komma och ligga hos mig. Han börjar direkt suga på bröstet. Allt känns fantastiskt! 

Robin föddes söndagen den 7 november klockan 01.08 efter 15 timmar på sjukhuset. Han vägde 3595 gram och var 52 cm lång. Världens mest perfekta underverk! 

Nu i efterhand tycker jag att det inte var några som helst problem att föda barn. Skulle kunna göra det ett gäng gånger till! Även fast ryggbedövningen tog ojämnt och jag bara fick vara i sängen var det inga problem. Min käre sambo var ett enormt stöd, jag hade aldrig fixat det ensam! Jag vet att jag varje gång jag hade ont och andades lustgas tänkte att jag skulle säga till honom att det inte var så farligt det här, man är bara så otroligt koncentrerad. Jag tror att det var jobbigare för honom att stå bredvid och inte kunna göra någonting åt min smärta, samt att Robin inte mådde så bra under förlossningen. Det var någonting som jag inte förstod när jag låg där. 

Men visst kommer Robin få syskon!

Oro

Den mest otrevliga känslan är oro. Behöver inte skriva mer. Särskilt hemskt är det när man vet att oron inte är befogad utan bara inom mig. Sömnbristen matar monstret...
Höstlovsvecka för barnen. Vi har julpysslat och tittat på film. Planering av kalas och inbjudningar till klasskompisar är fixade.
På söndag har vi en sexåring i huset! Tänk så tiden går!
Nu kaffe till mamma och Madagaskar II till barnen. Lille Mattis sussar sött i vagnen på balkongen.
//Rebecka

Tankar på rim

I sin vagn ute sover lillebror
modern knyter tyst upp sina skor
bara han sover en stund till
att ordna disken är vad hon vill
In i kök med tysta språng
nu är det bara att köra igång
vänta, matvarorna ska packas upp
ut till vagnen, dricker på vägen en kaffekopp
När hon ändå är i hallen
genar hon in på toa, slår tån i pallen
och för att tiden ej ska stå i spill
passar hon på att slå en drill
Tvätten talar sitt klara språk
och för att undvika familjebråk
sorteras den nu flitigt
fy fasen vad det är skitigt
Modern beger sig nu till köket igen
lillebror han sover än
Matvarorna på sin plats
disken fixad och en ren slask
Bär upp ren tvätt och viker
lyssnar, nej inte är det lillebror som skriker
Nejdå, det är tyst och han sover sött
modern känner sig väldigt trött
Ner igen byter om till vardagsklädsel
mjukisbyxor är ju aldrig fel
Kaffet har blivit kallt och hon häller upp nytt
ser då att soppåsen behöver bli bytt
Mycket som ska göras hemma
modern ser ut och känner sig som en fågelskrämma
Det hjälper med kaffe och kaka
sedan är hon snart tillbaka
Lillebror kommer nu vakna strax
då vet modern att det är dax
för att mata, byta och somna igen
då börjar allt om igen


Inköp

Planeringen idag var att åka till stan med en gammal jobbarkompis men hon ställde in på grund av skruttig natt med barnen. Jag och Mattis gick istället på en halkig promenad för att sedan åka till Tumba centrum. Syftet var att handla vinterskot till mig själv men det slutade med nya vinterskor till barnen och byxor till sonen. 2000 kronor fattigare och får fortsätta frysa om fötterna.
Försökte hitta en bild på skorna jag vill köpa men hittade ingen...
Nåväl.
Nu blir det kaffe innan  hämtning av stortroll. I kväll blir det sångkör!
Rebecka

Ett fullkomligt kaos

1.24 in i låten. Det är så som det kan vara. Jodå!

http://www.youtube.com/watch?v=a-gunbgHuXw

Pruttande skor

Jodå, det stämmer, Ellas skor pruttade på väg till dagis. Orsaken var att det snöat under natten och till barnens stora glädje låg den kvar. De hade stora förhoppningar om att kunna åka pulka och sjärtlapp, det blir roligt att se om de fått göra det på skola och dagis...
Den lilla människan i familjen har skrikit i princip hela fm. Modern har så svårt att förstå vad som är bekymret. Nu har han somnat, i mitt knä så klart, efter den senaste skrikperioden. Kan vi ana ett sådant där utvecklingssprång månne?
Hälsningar en svinkall Rebecka
Det här är mycket mysigare

Sömn

Det där tillståndet mellan sömn och vakenhet är skitjobbigt. Shit, i natt var jag där från klockan 02 tills vi vaknade. Känner mig helt konstig idag och tänkte passa på att gå och lägga mig en stund med Mattis men ack nej. Även  denna tidiga förmiddag blev sömnlös. Ni vet när tankarna blir sådär konstiga och det bara går inte sluta tänka på tillexempel lönesamtal, ambulansresor och andra världsproblem. Det blir så skruvat och man blir inte så värst utvilad.
Appropå lön så känner jag mig pissigt missnöjd med min lön. Det är konstigt hur man efter 3,5 år på höskola, en examen och ett mycket psykiskt tungt arbete ligger så lågt som jag gör. Och visst svider det lite extra när en kollega som är 4 år yngre och tog examen 4 år efter mig har samma lön... Måste man byta arbetsplats för att komma upp i lön, antagligen. Det fina i kråksången är att jag är föräldraledig och inte behöver tänka så mycket på jobb ännu. Men något som är säkert är att jag kommer söka mig vidare, trots att jag trivs.
Från det ena till det andra, gillar förresten Oskar Linnros idag (och många andra dagar också iofs), han är fin att lyssna på :-)
Nu kommer min syster med lunch om en liten strax. Trevligt med sällskap efter en grubbelnatt!

Bara vi

Veckan som gått har innehållit olyckor och sjukdomar. Onsdags förra veckan fick jag ett telefonsamtal av fröken i skolan som berättade att Robin ramlat i skolan. Från "spindelnätet"  i skogen. Hujedamig. Det knyter sig så i magen innan man riktigt vet hur allt gått. Jag och Mattis, som redan var ute, promenerade snabbt till skolan där vi mötte en chockad Robin. Han var ledsen och blek som ett lakan. Han fick såklart följa med hem för att vila sig. Fram emot eftermiddagen så förstod vi att det inte var någon fara för hjärnskakning men däremot hade han lite feber. Dottern som nyss kommit hem från dagis hostade otroligt mycket och beslut om att stanna hemma dagen efter togs. Robin fortsatte med feber under de kommande dagarna och tjock i halsen. När jag ser efter ser jag att det är "någonting" på halsmandlarna. Läkare och konstaterande av halsfluss. Kåvepenin skapar traumatiska barndomsminnen för mig! Fy och urk så äckligt. Men Robin dricker det som ingenting!
När vi varit hemma så här mycket har vi hunnit med lite projekt. Så som att städa förrådet under trappen. Där gömde det sig en hel del ej saknade saker. Dessa är förpassade till soprummet. Och sortering av sommarkläder och små bebiskläder som lillstrumpan vuxit ur! Den lille har blivit så stor!
Klartslut slappardagstisdagstjut
Rebecka

Sköna söndag

Morgonen började med ett skratt när Ella sa en sanningens ord till sin far. - Pappa sluta, du gör bara att han gråter ännu mer. Detta efter att modern försökt att väcka pappan eftersom det var tre barn i sängen och det allra minsta är så litet och klarar inte av att få ett stort ouppmärksamt syskon på sig så det är ju bra om någon vuxen är vid medvetande medans mamman går på toaletten.
Som vanligt går sambon nästan inte att väcka. Egentligen kan jag ta bort ordet nästan, för det går INTE att väcka honom. Hur som helst så såg jag ögonen på honom i någon sekund och smiter iväg för att kissa. Väl på toa hör jag hur lillebror börjar sin skönsång. Storbarnen som tittar på Bolibompa blir sura och vill att han ska tystna. Lillebror är inte helt förtjust i sin far (inte i någon annan heller för den delen, bara mamma som gäller) och skriker bara högre och högre med panik i rösten. Det är då Ella säger till pappa. Han har liksom inte rätta knycken. Modern och fadern skrattar gott och vet hur rätt hon faktiskt har.
Modern återvänder från toaletten och tar upp lillstrumpan som så klart lugnar sig med ens.
Nu är de två äldsta pojkarna på hockey. Vem som tycker det är roligast, pappan eller sonen, det är frågan.
Mitt kaffe är snart kallt. Häpp.

Han är i alla fall söt som socker vår lilla trea!



Morgonpromenad

Jag försöker få på rutin att promenera varje morgon när dottra är lämnad på dagis. Det går fint och är så härligt uppiggande. Särskilt dagar när solen skiner och luften är kall och skön. I morse när vi skulle gå insåg jag att det var +2,3° endast, mest troligt var det frost i natt. Det blev till att leta upp dunjackan i all hast.
Mattis var väl nedbäddad och sussade gott. Solen sken!
I övrigt har vi ett bekymmer, lillstrumpan har inte bajsat på en vecka... och han har ont och sover bara korta stunder och skriker på kvällarna. Man tycker så synd om honom!

Tidigare inlägg
RSS 2.0