Tankar på rim
I sin vagn ute sover lillebror
modern knyter tyst upp sina skor
bara han sover en stund till
att ordna disken är vad hon vill
In i kök med tysta språng
nu är det bara att köra igång
vänta, matvarorna ska packas upp
ut till vagnen, dricker på vägen en kaffekopp
När hon ändå är i hallen
genar hon in på toa, slår tån i pallen
och för att tiden ej ska stå i spill
passar hon på att slå en drill
Tvätten talar sitt klara språk
och för att undvika familjebråk
sorteras den nu flitigt
fy fasen vad det är skitigt
Modern beger sig nu till köket igen
lillebror han sover än
Matvarorna på sin plats
disken fixad och en ren slask
Bär upp ren tvätt och viker
lyssnar, nej inte är det lillebror som skriker
Nejdå, det är tyst och han sover sött
modern känner sig väldigt trött
Ner igen byter om till vardagsklädsel
mjukisbyxor är ju aldrig fel
Kaffet har blivit kallt och hon häller upp nytt
ser då att soppåsen behöver bli bytt
Mycket som ska göras hemma
modern ser ut och känner sig som en fågelskrämma
Det hjälper med kaffe och kaka
sedan är hon snart tillbaka
Lillebror kommer nu vakna strax
då vet modern att det är dax
för att mata, byta och somna igen
då börjar allt om igen
Inköp
Planeringen idag var att åka till stan med en gammal jobbarkompis men hon ställde in på grund av skruttig natt med barnen. Jag och Mattis gick istället på en halkig promenad för att sedan åka till Tumba centrum. Syftet var att handla vinterskot till mig själv men det slutade med nya vinterskor till barnen och byxor till sonen. 2000 kronor fattigare och får fortsätta frysa om fötterna.
Försökte hitta en bild på skorna jag vill köpa men hittade ingen...
Nåväl.
Nu blir det kaffe innan hämtning av stortroll. I kväll blir det sångkör!
Rebecka
Ett fullkomligt kaos
1.24 in i låten. Det är så som det kan vara. Jodå!
Pruttande skor
Jodå, det stämmer, Ellas skor pruttade på väg till dagis. Orsaken var att det snöat under natten och till barnens stora glädje låg den kvar. De hade stora förhoppningar om att kunna åka pulka och sjärtlapp, det blir roligt att se om de fått göra det på skola och dagis...
Den lilla människan i familjen har skrikit i princip hela fm. Modern har så svårt att förstå vad som är bekymret. Nu har han somnat, i mitt knä så klart, efter den senaste skrikperioden. Kan vi ana ett sådant där utvecklingssprång månne?
Hälsningar en svinkall Rebecka
Det här är mycket mysigare
Sömn
Det där tillståndet mellan sömn och vakenhet är skitjobbigt. Shit, i natt var jag där från klockan 02 tills vi vaknade. Känner mig helt konstig idag och tänkte passa på att gå och lägga mig en stund med Mattis men ack nej. Även denna tidiga förmiddag blev sömnlös. Ni vet när tankarna blir sådär konstiga och det bara går inte sluta tänka på tillexempel lönesamtal, ambulansresor och andra världsproblem. Det blir så skruvat och man blir inte så värst utvilad.
Appropå lön så känner jag mig pissigt missnöjd med min lön. Det är konstigt hur man efter 3,5 år på höskola, en examen och ett mycket psykiskt tungt arbete ligger så lågt som jag gör. Och visst svider det lite extra när en kollega som är 4 år yngre och tog examen 4 år efter mig har samma lön... Måste man byta arbetsplats för att komma upp i lön, antagligen. Det fina i kråksången är att jag är föräldraledig och inte behöver tänka så mycket på jobb ännu. Men något som är säkert är att jag kommer söka mig vidare, trots att jag trivs.
Från det ena till det andra, gillar förresten Oskar Linnros idag (och många andra dagar också iofs), han är fin att lyssna på :-)
Nu kommer min syster med lunch om en liten strax. Trevligt med sällskap efter en grubbelnatt!
Bara vi
Veckan som gått har innehållit olyckor och sjukdomar. Onsdags förra veckan fick jag ett telefonsamtal av fröken i skolan som berättade att Robin ramlat i skolan. Från "spindelnätet" i skogen. Hujedamig. Det knyter sig så i magen innan man riktigt vet hur allt gått. Jag och Mattis, som redan var ute, promenerade snabbt till skolan där vi mötte en chockad Robin. Han var ledsen och blek som ett lakan. Han fick såklart följa med hem för att vila sig. Fram emot eftermiddagen så förstod vi att det inte var någon fara för hjärnskakning men däremot hade han lite feber. Dottern som nyss kommit hem från dagis hostade otroligt mycket och beslut om att stanna hemma dagen efter togs. Robin fortsatte med feber under de kommande dagarna och tjock i halsen. När jag ser efter ser jag att det är "någonting" på halsmandlarna. Läkare och konstaterande av halsfluss. Kåvepenin skapar traumatiska barndomsminnen för mig! Fy och urk så äckligt. Men Robin dricker det som ingenting!
När vi varit hemma så här mycket har vi hunnit med lite projekt. Så som att städa förrådet under trappen. Där gömde det sig en hel del ej saknade saker. Dessa är förpassade till soprummet. Och sortering av sommarkläder och små bebiskläder som lillstrumpan vuxit ur! Den lille har blivit så stor!
Klartslut slappardagstisdagstjut
Rebecka
Sköna söndag
Morgonen började med ett skratt när Ella sa en sanningens ord till sin far. - Pappa sluta, du gör bara att han gråter ännu mer. Detta efter att modern försökt att väcka pappan eftersom det var tre barn i sängen och det allra minsta är så litet och klarar inte av att få ett stort ouppmärksamt syskon på sig så det är ju bra om någon vuxen är vid medvetande medans mamman går på toaletten.
Som vanligt går sambon nästan inte att väcka. Egentligen kan jag ta bort ordet nästan, för det går INTE att väcka honom. Hur som helst så såg jag ögonen på honom i någon sekund och smiter iväg för att kissa. Väl på toa hör jag hur lillebror börjar sin skönsång. Storbarnen som tittar på Bolibompa blir sura och vill att han ska tystna. Lillebror är inte helt förtjust i sin far (inte i någon annan heller för den delen, bara mamma som gäller) och skriker bara högre och högre med panik i rösten. Det är då Ella säger till pappa. Han har liksom inte rätta knycken. Modern och fadern skrattar gott och vet hur rätt hon faktiskt har.
Modern återvänder från toaletten och tar upp lillstrumpan som så klart lugnar sig med ens.
Nu är de två äldsta pojkarna på hockey. Vem som tycker det är roligast, pappan eller sonen, det är frågan.
Mitt kaffe är snart kallt. Häpp.
Han är i alla fall söt som socker vår lilla trea!
