Morgonfläkt och sömnbrist

Onsdagen den 4 augusti 2010

Vi tar hela familjen och åker till Maxi och storhandlar. Bränner pengar som aldrig förr och barn liksom föräldrar är glada och nöjda. Vi lagar god middag, biff bourgogne. Mums! Min käre sambo masserar mina fötter i syfte att sätta fart på förlossningen. Jag fortsätter med mina regelbunda förvärkar var 6 minut. Fotar magen.

Jag kommer på att jag sett att fönstren i sonens rum är så förskräkligt smutsiga varpå jag går upp och putsar dem och några fönster till. Var den energin kom ifrån vet jag inte.

Jag tar en dusch och får fin hjälp att raka benen av en sambo.

Allt är som vanligt.

Torsdagen den 5 augusti 2010

Vaknar 07.10 tillsammans med dottern. Några byggjobbare arbetar flitigt på baksidan och vår öppna balkongdörr släpper in allt oväsen. Vi går upp tillsammans. Jag sätter mig vid datorn och passar på att gratulera en arbetskamrat på födelsedagen. Dottern tittar på TV.

Jag känner mig illamående och svullen i ansiktet. Förvärkarna är regelbundna var 5 minut, känner mig lite mer påverkad av dem nu än tidigare. Ropar på sambon som sover sött, han vaknar inte. Får skicka upp dottern då jag inte kände mig helt 100. Han vaknar inte. Dottern är hungrig och ber snällt sin mor om frukost och jag tar mig ut i köket men känner mig trött och illamående. Får tillslut kraft att hämta sambon på övervåningen. Han kommer ner och ordnar frukost, jag äter en tallrik med Honeyloops, nyttigt och bra.

Kl 09 har jag tid på mvc. Får träffa en tf bm, då min ordinarie är på semester. Hon berättar att bebisen är fixerad och att hon tycker att jag ska kontakta förlossningen om sammandragningarna fortsätter. Jag tänker att de går säkert över, det har de ju gjort hittills. När jag senare berättar för henne om hur jag och hon tar mitt blt (som är aningens förhöjt) tycker hon att vi ska ringa förlossningen och rådfråga vilket hon också gör.

Vi får en tid på spec mödravården kl 10.30. Jag ringer hem till sambon som blir förvånad. Ordnar med barnvakt och sedan iväg till sjukhuset. Vi tar med oss bb väskan om och ut i fall att... Sambon får klara instruktioner om att lämna väskan i bilen. Jag är helt övertygad om att vi kommer få åka hem igen.

Sambon släpper av mig på ena sidan av sjukhuset och jag tar en promenad genom korridorerna. I mitt huvud skulle det vara närmare den vägen än från parkeringen. Till nästa gång ska jag komma ihåg att så inte är fallet. Vi anmäler oss i receptionen och hon säger att jag är där för att kontrollera blodtrycket och hon ber mig sitta ned och vänta. Jag frågar om jag ska lämna något urinprov, hon tittar lite märkligt på mig och säger lite blasé att det kan jag väl göra. Jag tycker att det är lite märkligt att hon inte ber mig göra det eftersom det är vanligt att man gör det när man har sammandragningar och förhöjt blodtryck.

Nåväl, sitter i väntrummet i cirka 40 minuter. Under den tiden klockar jag förvärkar var femte minut. Sköterskan kommer och tar blodtrycket. Det är helt ok. Läkaren kommer och frågar hur det är med värkarna, sköterskan ser ut som ett frågetecken, hon hade inte läst i journalen att jag hade värkar. Får gå in på ett rum för att göra ctg-kurva. Allt är frid och fröjd, sambon går och handlar lite vatten. Värkarna kommer fint var femte minut och läkaren kommer och gör en undersökning. Jag är öppen fem cm och livmodertappen helt utplånad. Jag är i chock! Läkaren säger åt oss att vi nu kommer skrivas in på förlossningen istället. Vi skrattar lite nervöst och tar med oss våra saker och promenerar den korta biten.

Vi får ett rum tilldelat, ja eller rum vettetusan om det får kallas. En bunker, utan fönster och toalett. Jag får lite lätt panik av att vi ska föda barn där! När vi är i rummet hör vi en kvinna som skriker i korridoren, hemska ljud att lyssna på när man själv inte är "där" än. Uskan kommer in och ber oss att gå ut i fikarummet så länge, korridormamman behöver ett rum - nu. Tack och bock!

Blir visade till fikarummet och sitter där säkert i en timme. Jag känner av värkarna men det är liksom ingen fara. Pratar i telefon med nära och kära.

Tillslut får vi ett rum, sal 3, med fönster och toalett! Klockan är nu ungefär 13.00. De säger till oss att en barnmorska snart ska komma och se till oss.

Kl 14.00 äter jag en paj till lunch. Fortfarande ingen barnmorska.

Mellan 15-16 kommer till slut Karin, vår bm. Vi pratar lite och hon undrar hur jag tänker med smärtlindring.

Jag tror fortfarande att vi ska få åka hem snart och att det inte är på riktigt ännu. Karin sätter på mig armband och säger att det kommer inte åkas hem utan istället födas barn.

17.00 tar de fosterhinnorna och kopplar på värkdropp. Det händer inte så mycket och går långsamt. Jag har full kontroll och sambon skojar med mig mellan värkarna som kommer ungefär var tredje minut.

19.40 ber jag om lustgas för att vara klar med testandet innan det sätter igång "på riktigt".

19.00 känner Karin hur det går framåt. Fortfarande öppen mellan 5-6 cm. Men då får jag så galet ont! De får problem att höra bebisen i magen och sätter en skalpelektrod på hans huvud.

19.05 öppen 8 cm. Jag försöker kommunicera och säga till dem att det gör så galet ont och att lustgasen inte tar som den ska. Jag hinner få ont innan den ger någon effekt. Bm tittar lite arg på uskan, hon har satt på feldosering. Får äntligen lite mer effekt efter ökandet! Uskan drar fram en vagn, och jag undrar vad hon sysslar med. Hon säger attt hon "förbereder" och jag blir irriterad för det är ju inte dags än, bm pratade nyss om epidural.

Kroppen vill nu börja krysta och jag är dimmig i huvudet. I mitt härliga rus av lustgas hör jag bm som säger att det kommer ett barn. Jag är starkt övertygad att så inte är fallet. Jag kniper ihop knäna och säger bedjande till sambon att jag måste gå på toa. Bm upprepar att nu kommer det ett barn, du måste lyssna på mig. Jag fattar inte varför de ska luras, det är inte roligt! I allt det suddiga hör jag ändå bms ord om hur jag ska göra. Jag koncentrerar mig och hittar känslan av att nu jävlar ska ungen ut!

19.18 anländer en skrikande rosa gosse! Herrejösses vilket tempo! Vår finaste lille trea är här!