Kom ihåg att inte spegla dig i duschmunstycket
Särskilt om du känner dig smalare än på många många år. Duschmunstycket visar inte någon smickrande bild vill jag lova! En haka större än jag vet inte vad.
Till saken hör att när jag väntade Mattis gick jag upp 11 kg. Inte mycket alls och redan tre veckor efter förlossningen var jag tillbaka på utgångsvikten. Efter det har kilo efter kilo runnit av mig utan större ansträngning. Nu sex månader senare har jag gått ner 16 kilo. Mitt mål är att gå ner i alla fall tre kilo till.
Jag längtar efter att det ska bli vår och snöfria vägar så man kan promenera.
//Rebecka
Har försökt sova bort huvudvärk
och resultatet är att det blivit aningens bättre. Fy när det är sådär att man liksom inte kan koncentrera sig på någonting annat. Så efter lunch och huvuvärkstablettintag gick jag till sängs! Och har dessutom fått sova, mitt finaste sällskap sussar fortfarande och jag ska dricka kaffe.
Det brukar vara så att bara man nämner eller tänker att man ska få dricka kaffe så vaknar de små liven. Ni vet precis på samma sätt som när man säger att barnen är friska. Har från säkra källor hört att det även gäller när man tänker det sistnämnda.
Så, kaffe.
Och, kaka.
//Rebecka
Det tjänar inte till att bli arg
Det där e-mailet jag skrev till Ecco visade sig vara sänt till "fel" mottagare. Den trevliga Ecco människan svarade att det enligt allmänna reklamationslagen (heter den så?) är butiken där skon är köpt som står för reklamationer. Så min ilska riktades fel, sånt himla slöseri med energi.
Nu riktas den MOT rätt ställe, din sko. Så förhoppningsvis tar jag med skorna på fredag när jag ska iväg. Hoppas på lite plusgrader så sonen kan ta höstskorna.
Märkligt sammanträffande
Ibland är det så svårt att förstå att tiden går så fort som den gör och att märkliga sammanträffanden äger rum när man minst anar.
Vi var på vinterpromenad hela familjen och hade med oss varm choklad med smörgåsar. Vi visste att barnen inte skulle orka gå så värst långt så när vi närmade oss mitt gamla dagis tänkte vi att det skulle vara ett utmärkt ställe att fika på. Lek för barnen och bänkar att sitta på. Sagt och gjort. Vi gick dit och jag mindes hur det var när jag var liten. Började räkna och kom fram till att det var 25 år sedan jag gick där! Tänker vidare att mina storbarn är 5 och 6 år, alltså, lika gammal som jag var då. Jösses, om 25 år, hur gammal är jag då? ... 55 år, som min mamma typ. Oj.
Klarfikade och lekta beger vi oss hemåt. På vägen möter vi - min gamla dagisfröken Gittan. Det visade sig att hon återigen arbetade på samma dagis.
Ja, mycket märkligt att vi just idag skulle mötas.
//Rebecka
Jag ska bara...
I och med föräldraledigheten har mina tankar börjat snurra om vad jag vill göra i framtiden, när jag blir stor. Jag har en socionomexamen men vill jag VERKLIGEN jobba med det? Mitt arbete är otroligt stressigt, jag vet att man knappt hinner med sig själv och än mindre familjen när det är som värst. Eller, värst är det när man inte ens hinner med jobbet. Det är myndighetsutövning i den allra mest stressande formen.
Men, nu har jag i alla fall bestämt mig för att läsa Matematik B på distans. För om jag får drömma, och det får jag, så vill jag bli barnmorska. Eftersom jag gick hotell- och restaurangprogrammet på gymnasiet har jag endast allmän behörighet. Kaxig som jag är vet jag att jag kommer klara av kursen. Men det är en lång väg till att bli barnmorska. 4,5 år på högskola. Orkar jag det och det viktigaste, har vi råd?
Så, jag ska bara - (A) fixa tvätt, disk, dammtorka tvn, städa byrån i hallen, dammsuga, skura. Sedan, läsa matte P(A)=0,25. Alltså, P= sannlikheten att händelse (A) inträffar är 25%. ööööööh öhhhh
//Rebecka
Ett skickat arg-mail
Har nu skickat ett argt e-mail till Ecco skor. Se nedan, nu återstår bara att invänta svar. Jag är måttligt road av det faktum att skorna kostade en förmögenhet och gick sönder direkt! Ggggrr!
"Hej!
Jag köpte i november ett par var sina Ecco-kängor till min son och dotter, 5 och 6 år gamla. Säljaren sa att skorna var så himla bra och visade för mig alla sätt att ta hand om dem så som att ta ut sulan för att ta bort grus så att inte sulan skadas, inte torka dem i torkskåp osv. Redan efter ungefär en månad fäster inte det ena kardborrebandet på sonens sko. Det hänger och slänger. Vi säger till honom vid upprepade tillfällen att han måste stänga det annars går skorna sönder. Han säger ledsen att han försökt göra det man att det hela tiden går upp. Så nu i januari kvarstår problemen och jag som mamma svär varje dag över det förbaskade kardborrebandet..
Dotterns skor håller fortfarande.
Vad ska vi göra? Vi har lagt ut mycket pengar på ett par skor som vi trodde skulle vara bra. Vi har fotografier på skorna som går att bifoga vid mailkontakt.
Tacksam för svar!
Hälsningar
Rebecka"
Flyttar in i "huvudbloggen"
Tidigare var detta min pysselblogg men ack så lite jag pysslat de senaste ÅREN. Hujedamej!
Idag kommer jag sysselsätta mig med diskning. Diskmaskinen är trasig och helt fullproppad med junk, har tagit mig en liten surfpaus.
//Rebecka
När bloggen legat nere...
...har det varit jul i vårt hus. Den samman faller med mellanbarnets födelsedag. Varken ork eller lust har funnits att skriva i bloggen. Men jag får göra ett nytt försök. Vet ju att det inte är så många som läser den men gör det mer för min egen skull.
De inre demonerna har fått ett större grepp och jag fajtas med dem varje dag. Behöver hitta mig en vapenbärare, men var? Och hur har man råd med det?
//Rebecka
Dag 5 - Vad är kärlek för mig
Kärlek är mina barn
min familj
min sambo
Kärlek är att bli älskad som mest när man förtjänar det minst. När man står i köket med småbarnströttheten i kroppen och svär till varandra. När man fräser som en ilsken katt fast man egentligen bara vill gråta och få en kram.
Kärlek är en färskvara som behöver underhåll och tillsyn då och då.
Kärleken är ömtålig och skör.
Kärlek är att få sovmorgon när man inte förväntar sig det.
Kärlek är att ge. Kärlek är att få.
//Rebecka
(Bilden är lånad av abroderi.se)
Dag 4 - ätit idag
Frukost
En rostad macka med smör
En rullmacka med messmör
En stor kopp kaffe
Ett glas lättdryck citron
Mellis
Ballerina kladdkaka x2
Kaffe
Lunch
Gårdagens panerade fisk med blomkålsmos (var godare igår)
några (läs: för många) av barnens plättar med socker och kanel
Mellis
2 knäckemackor med ost
småätit en och annan miniriskaka äpple
Middag
Grillade/ugnsstekta kyckling fileer med hemmagjord pommes och ceasardressing med god sallad
Tisdagkväll innebär DH och kanske nått snacks och läsk :-)
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
Här är vi!
°°°°°°°°°°°°
/Rebecka
Dag 3 - mina föräldrar
Eftersom det varit helg har bloggen legat och vilat.
Mina föräldrar är ett par som varit tillsammans i 40 år och gifta i 35 år. De har hållit ihop i vått och torrt!
Mor lilla mor ingen är väl som du, ingen i hela världen. Hon har skänkt mig mången korta sångtexter. Jag frågade henne alltid när jag var liten varför hon aldrig kunde hela sånger. Oftast var det refrängen som satt sig i minnet hos henne. Min mamma har fantastisk fantasi och har berättat sagor för mig när jag skulle sova. Sagor från sitt eget huvud, ibland fick jag höra om när hon jagat björn i Alaska, eller om lilla Gredelina som som blev kvar hos trollen i skogen, och jag minns särkilt berättelsen om blåbärsfolket. Det var den lilla flickan som somnade i skogen och vaknade med sitt hår utrett och utslaget i blåbärsriset en dag när hon sprungit till skogs eftersom hennes mor skulle reda ur hennes trassliga och toviga hår.
Vi pratar med varandra varje dag och delar både glädje och sorg. Tack fina mamma för allt!
Lilla pappsen han är en envis karl som vet allt om hur man bygger väggar, lägger golv, målar, snickrar. Verkligen allt. En klippa att luta sig mot och fråga om hjälp och råd när det ska till att ordnas hemma. Pappa bakar också världens godaste bullar! När jag var liten skröt jag alltid om att pappa var utbildad bagare. Jag var pappas flicka och kommer ihåg när jag fick åka med honom i hans jobbarbil och sitta i mitten på ett litet bord. Såklart utan bälte i en stor "Huddinge Elverk" bil.
//Rebecka
Dag 2 - Första kärleken
Jag minns min första "riktiga" kärlek från när jag var 14 år. Allt var så på riktigt och man var så vuxen. Han var en "farlig kille" som var några år äldre. Rökte, hade rakat hår och körde stulen bil. Jag kan idag inte förstå hur mina föräldrar tillät mig träffa honom. En natt stod han utanför mitt fönster och kastade sten på det för att jag skulle vakna. Det gjorde jag inte, men det gjorde mina föräldrar. Han var full, nerkladdad med tandkräm och hade en rambokniv i bältet. Shit så coolt. När jag vaknade på morgonen satt han i köket och drack kaffe med min pappa.
Vi var tillsammans från och till under ett år typ. När jag tänker tillbaka och minns året så var det ett långt år. En sommar med mycket skoj och tonårsbus. Ja jösses. Smaskiga detaljer behåller jag för mig själv.
Vi skiljdes som ovänner och pratade inte mer med varandra med en sak är säker att många dagbokssidor och diktböcker är nedkladdade med hans namn. Och mitt namn, med hans efternamn.
/Rebecka
Dag 1 - Presentation
Gör detta a la "Mina vänner" - (Adlibris hemsida)
Jag heter Rebecka och kallas mamma.
Jag fyller 31 år den 11 mars 2011 och är därmed fisk i stjärntecken.
Jag kommer från Tullinge och bor nu i Tullinge tillsammans med sambon och våra tre troll.
Jag har tre barn. Robin 6 år, Ella snart 5 och Mattis 3 månader.
Yrke - mammaledig socialsekreterare
På fritiden brukar jag vara med familjen och sjunga i en liten kör. Fritid är det inte så mycket av med tre barn.
För att stilla mitt dåliga samvete ringer jag alltid och tävlar på "det dyrare numret" för att skänka pengar till de behövande.
Om fem år tror jag att vi bor kvar i samma lägenhet och har tre lite större barn. Jösses, det går inte ens att föreställa sig hur stora de faktiskt är om just 5 år.
Om jag vann fem miljoner kronor skulle jag lösa alla våra lån på lägenheten och ge pengar till mina nära och kära!
Jag blir glad av god mat och bra människor.
Jag blir förbannad på lathet och snålhet.
Jag samlar på garn, tyger och allt möjligt som har med handarbete att göra. Jag tror att jag ska hinna sy och fixa när barnen sover eller så men den tiden finns aaaaaldrig. Jag har prenumererat på "Allt om handarbete under fyra år och ALDRIG sytt/stickat/eller virkat en endaste sak ur tidningen. För en månad sade jag upp prenumerationen, inte en dag för sent.
Saker jag är stolt över är min familj!
Yrken jag kan tänka mig - polis, barnmorska, skolkurator
Personer jag inte klarar av är sådana som pratar skit om andra.
Favoriter:
Maträtt - gillar nästan allt... en god köttgryta
glass - lakrits
land - Sverige
uttryck - "vänta lite, mamma ska bara..."
tv-serie - Greys Anatomy, CSI, DH
musik - svenskt
reklamfilm - ICA
affär - ICA
lögn - "Vad, nej mamma har inget i munnen. Nejdå, godis äter vi bara på lördagar."
film - Walk the line
tidning - Expressen
plagg - mjukisbyxor :-)
barnprogram - Wild Kids
Bortse från stavfel och meningsbyggnader. Detta gick undan... Middagslagning och barnmatning står på tur.
Snöstorm på väg
Idag snöar det från höger till vänster. Snöblandat regnslask! Urk! Så om promenaden igår var en belöning så undrar jag vad jag gjort för att bli bestraffad idag.
Mattis fick sitt tremånaders vaccin nu på morgonen. Jösses så ledsen han blev. Jag kan inte minnas att de andra blivit lika förtvivlade. Inte är det nog med en spruta heller utan man ska få en till efter att man lyckats lugna sig en aning.
Vi vill köpa ny bil. Den som just nu verkar vara på tapeten är Renault Kangoo ("den nya"). Vi behöver mer plats. Man får en smärre hjärnblödning när man ska komma iväg med tre barn, vinterkläder och barnvagn i vår Skoda Oktavia. Eftersom den ekonomiska situation är som den är kan vi inte köpa en stor och dyr bil, så som VW eller Ford S-max. Jaja.
Vackert väder och härligt kallt
Morgonpromenaden kändes som en belöning!
Här är vi!
50 % sjukskriven tills lillebror kommer
Tack för det. Klart. En läkare som frågade hur JAG skulle vilja ha det. Eftersom jobbet ändå tagit min sjukskrivning på allvar och lyft bort de tunga arbetsuppgifterna så känns det faktiskt okej att arbeta halvtid. Visst får jag ont av att gå och röra mig men som det är nu så sitter jag vid datorn och skriver.
Läkaren gick först igenom förlossningsjournalen när lilla E föddes och konstaterade att jag troligtvis hade en lättare HSF, magsjuka och UVI. HSF i sig orsakar inte att en förlossning sätter igång utan det var nog snarare magsjuka och UVI som bidrog till att hon föddes för tidigt. Enligt denna läkare så är risken att få HSF mindre om man redan haft det en gång. Känner mig lugnad. Läkaren så också det magiska "lyssna på din kropp" och "om det blir värre får du söka akut". Tack tack!
Nu återstår bara att se vad FK säger...
Klockan är 14.36 och...
...det är snart dags för läkarbesök. Känner mig hyggligt oroad för hur det kommer gå...
Återkommer senare!
Sjukgymnast
BM ringde mig och sa att hon desperat försökt få tag på mina provsvar från tiden när lilla E föddes. Hon hade kontaktat sjukhuset och de hade inte ett enda provsvar... Jag fattar ingenting och känner mig (om möjligt) mer irriterad på sjukvården i det här landet.
MEN
Idag har jag varit hos en annan läkare i ett annat syfte. Hon tittade på sin dator och, vad fanns där, ALLA provsvar från tiden när E föddes.
Vad är detta? Ett skämt eller?
Tänk om det skulle handla om liv eller död... Nä, tyvärr vi har inga provsvar, eller jo (efter en vecka) vi hittade dem tillslut. Nähmen hoppsan, du är död. Öh.
Dagen har till viss del tillbringats hos sjukgymnasten. En TENS maskin och tips för mitt ryggonda gick jag därifrån med.
Imorgon är det dags för läkarbesök på mvc.
Uppdatering av veckan som gått
En liten uppdatering efter läkarbesöket:
Jag och sambon gick till MVC i måndags och träffade vår BM. Tillsammans med henne gick vi igenom förlossningsjournalen när lilla E kom för tidigt. Hon var inte glasklar med visst verkar det som om jag hade havandeskapsförgiftning, och visst tyckte hon också att det var märkligt att läkaren från förra veckan tittat i journalen. Hon sa att hon skulle dra mitt "fall" i läkarkonsultation. Summan av kardemumman är att vi nu ska på ett nytt läkarbesök på onsdag för att prata om just vad som hände när E kom till världen samt vad jag (och sjukvården) behöver tänka på under denna graviditet. Finns det någon risk att det upprepar sig, till exempel.
Hur som helst har jag arbetat halvtid hela veckan. En bra planering av mina chefer skapade ett lugn hos mig. Rent fysiskt kan jag inte påstå att det är bättre. Linkar fram och det är en utmaning att ta sig till fikarummet och ännu värre till lunchrestaurangen i centrum... Arbetskollegor har överseende och en sådan där huvudet på sned attityd mot mig. Måtte jag nu bara inte behöva gå upp i tid för det kommer INTE gå!
Lillskrotas i magen är nu 25 veckor. Det är bra. Jag är stor - stor mage, stor kropp stor stor! Upptäckte igår nätt när jag hade svårt att sova att jag svullnat fint om ben och händer. Fint.
Idag hämtade vi ut kläder från hm, de första byxorna till Skrotas. Storesyskonen fnissade lite och undrade hur det kom sig att vi köpt shorts. De var små! Men vid en snabb jämförelse mellan magens och byxans storlek såg barnen att de trots allt inte var så små.
Förövrigt önskar jag att förkylningen som jag dragit på mig går över nu, på en gång helst!
Finaste ungarna!
Finaste ungarna!
