Födelsedags Robin

I natt kl 01.09 var det exakt 6 år sedan som vi blev föräldrar för första gången. Tiden har gått snabbt och nu har vi världens finaste stora kille här hos oss.
Gästerna har nu gått och vi har lekt med lego under flera timmar. Han är lycklig och trött, så även resten av familjen. Det blir en tidig kväll.
Här är förlossningsberättelsen inklistrad från forumet familjeliv där jag hängde otroligt mycket med de fina oktobermammorna!

NÄR ROBIN KOM TILL VÄRLDEN!.

Förlossningsberättelse 
NÄR ROBIN KOM TILL VÄRLDEN!.

Ska försöka komma ihåg vad som hände denna mycket speciella dag. Har tagit hjälp av journalen när det gäller tidpunkter. 

Vi hade fått tid på Huddinge sjukhus för igångsättning lördagen den 6 november efter ett läkarbesök på torsdagen samma vecka. På läkarbesöket upptäckte de att jag hade lite högt blodtryck och att jag ökat rätt mycket i vikt så de misstänkte havandeskapsförgiftning. Läkaren sa dock att hon trodde att förlossningen skulle ha startat av sig själv innan lördagen. Vi åkte hem för att invänta lördagen!

Fredagen gick utan att jag kände av någonting vidare speciellt. Vi ägnade oss till att städa och tvätta. Hade lite ont i ryggen och tog två Alvedon, värken gick över. Natten mellan fredag och lördag sov jag inte mycket, var hur nervös som helst! Tänk att imorgon ska jag föda barn! Shit… 

Vi väcktes på lördagen av att en barnmorska ringde och sa till oss att vi fick komma in nu, att hon bokade ett rum till oss. Vi åt frukost och packade det sista och drog sedan iväg till Huddinge. Jag har aldrig i mitt liv varit mer nervös och förväntansfull på samma gång. 

Vi skrevs in vid 10.00 på fm. Bm Agnetha och Usk Annica hade hand om oss. Jag bytte om till sjukhuskläder, kändes konstigt när man inte är ett dugg sjuk. CTG kurva görs och allt ser bra ut. 

11.00 kommer överläkare Karin för att kolla vilken igångsättningsmetod man ska använda sig av. Det visar sig då att jag är öppen 3 cm så hon tar hål på hinnorna och sätter en skalpelektrod på bebisens huvud. 

12.40 dropp har kopplats på och jag har inte så där jätte ont, har lyckats äta lite, äcklig fiskgratäng. Ska snart få komma upp och röra på mig lite. 

12.55 nya bm Renée dyker upp och byter av Agnetha. Nu börjar jag få ordentligt ont. Ute och går i korridoren med en gåstol. Ingen hit, börjar må riktigt illa och lunkar tillbaka till vårt rum. När jag lägger mig ner så börjar jag må ännu mer illa, kräks – hua. Bm hurrar och säger att det går framåt. 

14.00 Fortfarande öppen 3 cm. Händer inte så mycket, fixar detta rätt bra. Som det står i journalen – ”patienten vid gott mod”. Börjar bli ganska jobbigt och ber om smärtlindring.

16.00 Öppen 5 cm. Verkar hända grejer. Prövar lustgasen 50/50, blir lite yr och illamående. Tycker inte att den ger så stor effekt. Bm Renée kommer in och höjer till 40/60, känns lite bättre. En annan bm kommer in och jag får prova akupunktur. Ingen hit, det enda jag kunde tänka på under värkarna var de förbannade nålarna, var rädd att de skulle lossna. Tog bort dem snabbt. När jag lägger mig på sida så går plötsligt hjärtljuden ner, mycket. Bm och Usk tittar på varandra och springer sedan iväg efter en läkare. Läkaren kommer in och tar ett laktat (blodprov) på bebisens huvud för att se hur han mår, allt verkar bra. Bm säger till mig och min sambo att nu får jag bara ligga i sängen eftersom att hjärtljuden går ner när jag ligger på vissa sätt. De vill ha full koll hela tiden. Känns lite läskigt. 

17.00 Öppen 6 cm. Bestäms att jag ska får ryggbedövning. Skönt. Narkosläkaren kommer och ska lägga bedövningen, jag fattar inte vad han säger. Är ganska hög på lustgas och han bryter på något annat språk. Bm får översätta till mig vad han säger. Väntar på att den ska hjälpa… har fortfarande ont i vänstra sidan. Fortsätter med lustgasen – då kommer en usk:a in som vi inte har haft och frågar mig om jag inte har fått ryggbedövning. Jo svarar både jag och min sambo. Då behöver du inte den där, säger hon och syftar på lustgasen. Dra åt skogen, vad säger hon, hon har ju inte en aning om hur JAG känner. Kämpar på men har fortfarande ont i vänstra sidan. Får dricka världens godaste Smootie, sambon servar mig mellan värkarna. Han är en klippa.

20.30 Får påfyllning på ryggbedövningen. Säger att jag har ont, får varma kuddar som hjälper ganska bra. 

21.00 Min kära bm Renée usk Tove ska nu gå hem. Blir så ledsen vill att de ska stanna! De säger att de tror att bebisen kommer komma strax och undrar om de får vara med när det händer, såklart! De säger att de väntar i korridoren. I efterhand vet jag inte om de sa det bara för att göra mig lugn eller om de verkligen trodde att det snart skulle vara klart.Bm Inger och usk Margita tar över. De känns som veteraner båda två, proffsiga och gamla i gemet! Inger gör en koll för att se hur öppen jag är – 10 cm – hurra! Nu ska bara bebisen sjunka ner så är det dags att krysta. Ser nu ett slut på detta – skönt. 

22.40 Hjärtljuden går ner igen när jag lade mig på sidan. Måste halv sitt ligga på rygg. Andas lustgas som aldrig förr. Det är så skönt att få slappna av mellan värkarna. Inger säger att hon kommer och ser om bebisen har sjunkigt ner vid 23.30. Allt känns hopplöst, jag som trodde jag skulle föda barn strax efter 21. 

23.35 Hjärtljuden går ner igen. Läkare tillkallas och de tar ett laktat till, värdet är bra. Nu har jag det riktigt jobbigt! Kämpar på tillsammans med min sambo. Han är ett enormt stöd. Får mig att dricka och lugna ner mig mellan värkarna som kommer tätt och är korta. Bebisen har inte sjunkigt ner han ligger kvar rätt högt upp. 

00.45 Har tappat all ork! Bebisens hjärtljud går ner kraftigt vid varje värk. Inger är inne hos oss och säger tillsist att nu får vi göra någonting. Hon går iväg och hämtar läkaren. 

00.58 Beslut om att använda sugklocka tas. Känns så skönt att det snart ska vara över! Hade läst i någon annans förlossningsberättelse att när de väl har satt klockan så tar det max 20 minuter tills bebisen är ute. Kändes verkligen skönt, 20 minuter är ju ingenting! 

01.08 Läkaren som satte klockan försöker förklara för mig hur jag ska krysta. Han säger ta tag runt om låren och tryck på. Jag sätter istället händerna PÅ låren och sträcker ut mig. Han säger då till mig att sådär kan man inte föda barn, du kommer att suga in bebisen istället för att få ut den. Jag är ganska irriterad över att jag inte får någon mer lustgas, jag måste enligt läkaren samarbeta. Det känns faktiskt inte så viktigt, lustgasen upplever jag som den högsta prioriteringen. Jag får bara syrgas i masken som jag suger i mig ordentligt av. Efter fyra krystvärkar och två drag med sugklockan känner jag hur en varm och slemmig klump läggs upp på min mage. En barnläkare, som har kommit för att titta till bebisen, säger att jag kan titta på honom. Jag vågar knappt röra honom, vår bebis som vi väntat på så länge, rädd att han ska gå sönder. Barnläkaren går iväg med Robin och pappan för att se att han syresätter sig ordentligt, han hade blivit stressad och bajsat i vattnet. Allt känns helt ofattbart! Jag har fött barn! All smärta är borta! Jag har knappt brustit någonting, blir sydd av Inger. Pappan kommer tillbaka med Robin som nu får komma och ligga hos mig. Han börjar direkt suga på bröstet. Allt känns fantastiskt! 

Robin föddes söndagen den 7 november klockan 01.08 efter 15 timmar på sjukhuset. Han vägde 3595 gram och var 52 cm lång. Världens mest perfekta underverk! 

Nu i efterhand tycker jag att det inte var några som helst problem att föda barn. Skulle kunna göra det ett gäng gånger till! Även fast ryggbedövningen tog ojämnt och jag bara fick vara i sängen var det inga problem. Min käre sambo var ett enormt stöd, jag hade aldrig fixat det ensam! Jag vet att jag varje gång jag hade ont och andades lustgas tänkte att jag skulle säga till honom att det inte var så farligt det här, man är bara så otroligt koncentrerad. Jag tror att det var jobbigare för honom att stå bredvid och inte kunna göra någonting åt min smärta, samt att Robin inte mådde så bra under förlossningen. Det var någonting som jag inte förstod när jag låg där. 

Men visst kommer Robin få syskon!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0